En någorlunda normal vecka

Tillbaka och utvilad i Motala. Eller tillbaka i alla fall. Det börjar kännas nu i kroppen jag har hållit på och renoverat ett bra tag. Fortfarande mycket som skall göras men det blir mindre och mindre saker. Hade varit perfekt om de blev färre men sådan tur har jag inte. Hela helgen gick åt el-arbete för att fixa dragningen runt mina sänglampor och sedan i köket. Det börjar som små enkla jobb som inte borde ta mer än en timme, vilket man upptäcker är helt fel sådär 4 timmar senare.

På listan nu står väldigt mycket “sätta upp en lampa”, “sätta ben på XX” och “förankra YY i väggen”. Inga massiva insatser men man flyttar sig från sak till sak hela tiden och det tar tid att ställa i ordning efter sig samt förbereda nästa jobb.

För min hälsas skull var idag i alla fall en bra dag. Var och tränade för första gången sedan Juli (vilket ju var ett tag sedan). Lite av principskäl på samma sätt som det var i Juli där hela månadsavgiften gick till endast ett träningspass. Så tekniskt sett har endast Augusti månad blivit “bortkastad”, även om passen i Juli och Augusti kostade 240kr. Men det känns skönt i benen. Dock så behöver jag nog köpa nya skor. De jag använder är 13 år gamla och är inte löparskor med den dämpning som jag behöver. Plus, som jag nyligen upptäckt, inte har stöd för mina höga fotvalv. Något som kanske kan förklara varför det alltid har känts som att jag har sträckt undersidan på foten efter att jag joggat eller varit ute och gått mycket.