På gränsen till tokig.

Det är inte ofta jag blir upprörd eller för den delen så pass arg att jag skriker på något för att ventilera detta, men igår var det väldigt nära ett utbrott som skulle få pompeii likna en fjärt i världsrymden. Jag skulle visa en student det jag gör när vi siktar då han skulle hjälpa till med några sådana nu när jag inte är lika tillgänglig som tidigare, och “förhandsinformationen” från B var att han hade jobbat i labb tidigare. Jobbet består av att koppla in tre kablar och slå om 4 strömbrytare. Så någon som har påbörjat en mastersutbildning (dvs år 4 i svenska termer) och har jobbat i labb förväntar jag mig att de åtminstone kan grundläggande saker som: starta och stanna en klocka, inte springa iväg och ringa telefonsamtal 30 sekunder innan denna klocka skall stoppas och behöver hjälp med även de minsta saker som att läsa vikten från en display på en våg. Jag spenderade alltså 4 timmar igår med att slå huvudet i väggen. Han kunde inte ens manövrera en pallyft trots väldigt tydliga instruktioner i nästan 30 minuter. Och efter dessa 4 timmar när vi skiljs och jag åter igen påpekar att nästa gång skall han göra detta själv, så ser han åter igen totalt förvånad ut och säger att han då får fråga någon annan nästa gång som kan hjälpa till. Det är första gången i mitt liv jag gått till min chef och sagt att denna person kan INTE göra jobbet, och jag har jobbat med några riktiga stolpskott i mitt någerlunda långa liv…

Så nu får det vara nog med upprördhet.

Idag har det annars tittats på avsnitt två av Dollhouse som är Joss Wheadon’s nya serie. Första avsnittet var lite mja, alltså, hur? vad?, men detta är ju lite Joss’ stil. Avsnitt två måste jag säga var dock riktigt bra, och han har nu på två avsnitt definerat ramarna till en serie som är riktigt mångfaciterad och har tonnvis med möjliga trådar och intriger. Så efter två avsnitt måste jag åter igen proklamera: Joss Wheadon is the KING!!!! Bara nu inte FOX åter igen dissar Joss…