Hur kan man vara så trött?

Jag kämpar och kämpar med att äta tillräckligt mycket för att kroppen skall ha energi till att reparera sig själv, men det känns som en kamp jag förlorar dagligen. Samtidigt så vill jag ta det lite lugnt med vad jag äter så jag inte får problem med magen, så man är lite feg med att äta större portioner.

Just nu så klarar jag en arbetsdag om den inte involverar för mycket gående och stående möten, och jag är i princip fri från all smärta. Så på den fronten är det faktiskt lugnt. Allt fungerar utan några som helst medicinska komplikationer. Dock känns det att kroppen inte är helt återställd och behöver både tid och energi för att fortsätta med att läka helt och hållet efter operationen.

Resan till Norge i förra veckan blev ett steg för långt, så här pass tidigt efter operationen. Flera timmars bilkörning, långa dagar och lite nattsömn pressade kroppen förbi en gräns jag nog inte skulle ha passerat. Som tur är när jag hade nått Stavanger på vägen hem så behövde jag själv inte manövrera något fordon, utan det gick att slappna av på flygen och tåget hem.

Igår fick jag dock den “bra” idén att jag skulle börja träna igen. Nu. På direkten.

Inte den bästa tanken visar det sig när det väl var dags. Nog för att kroppen skulle klara av att både springa och lyfta lite vikter, men frågan är hur utmattad jag skulle vara efteråt. Skulle jag ens orka köra hem till Falun? Men det kliar i benen att komma igång igen och röra på sig. Känna den där mentala rensningen efter ett hårt pass.

Leave a Reply

Your email address will not be published.