«

»

Krönika 8: Tiden läker alla sår.

Idag blir det åter igen ett uttryck som jag har tänkt på, att tiden läker alla sår.

Det finns många “regler” som säger hur länge det tar när man återhämtar sig från något dåligt som hänt. Ett år med sorg för ett dödsfall, dubbelt så lång tid som förhållande varade och så vidare. Vad som är gemensamt för de två jag nämner, men även för många andra är att med tiden så mår vi bättre. Alla typer av minnen bleknar sakta men säkert och ersätts av nya, glada som vi minns bättre. För det är ju oftast de dåliga tiderna som vi glömmer och minns endast de bättre.

Att kalla minnet selektivt mot det goda är lätt, för vem vill minnas de dåliga tiderna i ens liv? Jag tror mer att man håller de goda minnena vid liv då man tänker på dem, och de dåliga glömmer man. Men hur skall man lära sig av sina misstag som gav de där dåliga minnena, om man medvetet eller omedvetet väljer att glömma bort dem. Det som är kvar efter att man glömt händelsen är ju känslan man hade i samband med just det minnet, och det är något som stannar kvar länge. Man minns kanske inte händelsen exakt, men känslan när man fick såret stannar kvar mycket längre.

Jo, nog läker tiden alla sår men vissa lämnar väldigt tydliga ärr som gör att man inte kan glömma såren som lämnade dem.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>