Krönika 6: Distraktioner i livet

Så man måste hitta något nytt. Något annat att fokusera på som är länge bort än de en till två veckorna man hittar just nu.

Det värsta som händer när tilliten får sig en törn är att förtroendet försvinner. Inte bara från ett håll, utan från alla håll. Man litade så fullständigt på en person som i slutändan visade sig inte vara värd den tilliten, och allting faller ner och man litar istället inte på någon alls. Den man litar absolut minst på är sig själv, för hur kan man ha blivit så pass lurad? Hur kan man i fortsättningen lita på någon annan, när man inte ens kan litar på en själv?

Det är nu de riktiga problemen startar. Man finner sig i situationer där man gör dumma och korkade saker bara för att för en kort tid glömma att man inte alls mår bra. Saker som man vanligtvis inte skulle göra. Det kommer tillfällen där den lilla rösten i bakhuvudet säger stopp.  Att detta är fel, men man gör det ändå. För det gör att smärtan försvinner för en stund. Om den rösten någonsin hade haft rätt så skulle den väl ha varnat innan man blev sviken tidigare? Så man gör saker som man kanske egentligen inte vill. Saker som man definitivt inte är stolt över när de väl är gjorda.

Inte alla saker är dock av ondo. Det vanligaste är att man börjar förändra sitt liv, oftast i en generellt god riktning. Man kanske börjar leva mera hälsosamt. Börja träna. Men det är inte alltid som det går i dessa bra riktningen. Man kanske börjar tröstäta eller svälta sig själv. Plåga sig själv på olika sätt.

Och allt detta bara för att få en tids distraktion och frid från den enormt överväldigande känslan att vara ensam och utan tillit till någon.

Leave a Reply

Your email address will not be published.