Lätt återhämtat

Det var ett lätt kryptiskt meddelande som jag dök upp för några dagar sedan, vilket nog inte många förstod. I torsdags kväll ringde min pappa för att meddela att min farmor hade gått bort tidigare under dagen. Det var min sista bland mina mor och far föräldrar som gick bort, vilket slog mig lite hårdare än vad jag hade velat. För tre år sedan(dock efter nyår) så var det min mormor som gick bort och några år innan dess så gick min morfar bort. Jag fick inte chansen att träffa min farfar då jag inte ens hade slutat med blöjor när han gick bort. Så under de år jag har varit bosatt i Luleå har de mor och far föräldrar jag egna minnen av gått bort.

Så länge någon av dem levde fanns det alltid en “säkerhet” att mina egna föräldrar inte skulle dö, men nu när de är borta så är ju mina egna föräldrar nästa som kommer att dö så länge det, gud förbjude, inte händer en olycka. Detta är minst 20 år och säkert mer in i framtiden innan det sker, men det gör det ju inte lättare att hantera.

2 comments

  1. Beklagar sorgen!
    Känns dessvärre som en mycket bekant känsla!
    Farfar var den sista i den generationen som gick bört för mindre än ett år sen och nu har den första i generationen under gått bort i och med min morbrors bortgång för bara nån vecka sedan, hav var bara 6 år äldre än mamma =( Massor av år för tidigt och det känns riktigt läskigt!

    Massor av kramar!

  2. Ja, det är riktigt jobbigt. Har ännu sluppit generationen under, men man börjar ju nu bli så pass gammal att det inte är långt kvar tills att det blir fler begravningar som kommer att kännas ännu tyngre än den här.

    Jag tackar för kramarna och ger massor tillbaka.

Leave a Reply

Your email address will not be published.