I fjollträsk på utbildning

Sitter i stockholm och slappar för tillfället. Tydligen är alla tider och klockslag innan klockan 9 “okristligt tidigt”. Ännu värre är det att äta frukost kl 06:30? Att börja jobba kl 08:30 funkar inte alls utan ett antal månaders planering (okej, något överdrivet). Men man märker hur resten av världen verkar leva mer på eftermiddag/kväll här än hemma.

Utbildningen har varit bra även om vi bara var 2 st. Det var en programmeringskurs, vilket har gett oss tid till eget arbete och en mänsklig referensbok när det krånglat. Nöjd, men längtar hem. Hoppas på att jag kommer hem i alla fall. SJ har redan bytt tåg en gång (inget internet på detta), så vi får så när/om jag faktiskt är hemma i Falun igen.

Snart en månad

Det börjar närma sig en månad sedan jag fick min nya dator och jag måste säga att det känns väldigt bekvämt. Lite småsaker saknar jag och stör mig på, men på det hela är det en väldigt trevlig upplevelse. Framförallt är det möjligheten att använda den som en surfplatta när man ligger i sängen eller soffan helt utan tangentbord. Och behövs tangentbordet (som nu när jag skriver detta), är det bara att ansluta det och börja köra. Anslutningen sker med magneter, så det är väldigt smidigt och lätt att få på och av.

Har faktiskt inte saknat min Mac mer än precis i början och när just någon av dessa småsaker som jag stör mig på dyker upp. Dock har jag tillgång till så mycket mer som lätt väger över totalupplevelsen. Så på det hela är jag väldigt nöjd med mitt inköp.

Igår efter jobbet så tog jag mig i kragen och drog klart de sista sladdarna för nätverket i huset. Mycket småpill och en sak som jag hade tänkt fel på, men det gick till slut. Det är en kabel till ett rum som är kvar, men då det uttaget inte kommer att användas de närmaste 2-3 åren så får det vänta tills det blir aktuellt. Känslan vad dock väldigt skön när man kunde sätta sig i soffan och veta att det var helt klart och det inte längre låg långa kablar kors och tvärs i huset.

Första träningen avklarad

Då har man gjort sitt första pass på gymmet för att känna av hur kroppen reagerar på att jobba lite fysiskt. Något som det inte blivit av på exakt en månad.

Redan på väg till gymmet var jag mentalt trött efter många och långa möten idag, men jag hade bestämt mig. Jag måste testa och se hur kroppen beter sig när jag utsätter den för belastning. Som tur är behövs inte den mentala biten så mycket när man väl är på gymmet.

Hur gick det då? Tja. Okej, skulle jag säga. Gå på gåband i relativt hög hastighet med uppförslutning funkade bra. Springa, inte alls. 400 m kom jag innan det började strama oroväckande mycket i magmusklerna. Det kanske var naturligt, det kanske var dåligt. Då jag inte visste så blev det stopp för säkerhets skull. Resten av passet med styrka klarades av, även om det var med lättare vikter än vad jag normalt använder. Fördelen med vikterna är att det fokuserar på enskilda muskler, så det går inte att kompensera med andra jämfört med hur man rör sig normalt.

Sista övningen på detta pass är plankan, som jag av naturliga skäl hoppade över. Men jag har en övning som är något mildare som jag körde och då kände jag samma strama känsla som på löpbandet. Dock var känslan nu att det var bra att låta dem arbeta. Så på onsdag när det är dags för nästa försök, så skall jag pressa mig lite längre på löpbandet.

Hur kan man vara så trött?

Jag kämpar och kämpar med att äta tillräckligt mycket för att kroppen skall ha energi till att reparera sig själv, men det känns som en kamp jag förlorar dagligen. Samtidigt så vill jag ta det lite lugnt med vad jag äter så jag inte får problem med magen, så man är lite feg med att äta större portioner.

Just nu så klarar jag en arbetsdag om den inte involverar för mycket gående och stående möten, och jag är i princip fri från all smärta. Så på den fronten är det faktiskt lugnt. Allt fungerar utan några som helst medicinska komplikationer. Dock känns det att kroppen inte är helt återställd och behöver både tid och energi för att fortsätta med att läka helt och hållet efter operationen.

Resan till Norge i förra veckan blev ett steg för långt, så här pass tidigt efter operationen. Flera timmars bilkörning, långa dagar och lite nattsömn pressade kroppen förbi en gräns jag nog inte skulle ha passerat. Som tur är när jag hade nått Stavanger på vägen hem så behövde jag själv inte manövrera något fordon, utan det gick att slappna av på flygen och tåget hem.

Igår fick jag dock den “bra” idén att jag skulle börja träna igen. Nu. På direkten.

Inte den bästa tanken visar det sig när det väl var dags. Nog för att kroppen skulle klara av att både springa och lyfta lite vikter, men frågan är hur utmattad jag skulle vara efteråt. Skulle jag ens orka köra hem till Falun? Men det kliar i benen att komma igång igen och röra på sig. Känna den där mentala rensningen efter ett hårt pass.

Första arbetsdagen avklarat

Det kändes relativt okej de första timmarna tillbaka på jobbet, men sen kom tröttheten tillbaka och det krävde en hel del energi att bara fokusera på mina arbetsuppgifter. Och tyvärr försökte jag klara mig utan alvedon, vilket känns nu på kvällen. Så imorgon blir det bättring på den fronten. Lyckades gå ner relativt väl i mängd mediciner nu i helgen, men då var jag ju hemma och kunde vila och det var inga arbetsuppgifter som krävde full fokus.

Får hoppas morgondagen går bättre även om det inte är några möten inplanerade. För på onsdag drar jag till Norge och Titania för att titta på lite utrustning till projektet. Vi skulle vara tre som åkte dit men mina resekamrater föll tyvärr bort så det blir bara jag. Lite trist dock. Hade varit kul att ha någon att prata med på resan och det var framförallt för deras skull som resan organiserades. Trist, men det är sånt som händer.

Nu är det bara lite väntan på att duschen skall bli ledig. Något jag aldrig trodde skulle behöva vänta på… 🙂

Apple ut, Microsoft in

Då har jag tagit steget bort från den dator som varit min kompanjon i snart 8 år. Känns väldigt tråkigt att behöva ta detta steg då den fortfarande fungerar felfritt. Bortsett från att den inte orkar ladda batterierna om den inte är i viloläge. Det blir att hålla liv i den några månader till för att se till så allt är flyttat innan jag plockar ut hårddisken som skall till routern. Minnena likaså.

Ersättaren är jag dock nöjd med än så länge. Den kom i torsdags och jag fick kämpa lite mer än 24 timmar med att installera alla uppdateringar som behövdes. Efter det så följde “de vanliga” programmen. Köpte till både tangentbord (som kommer att ta ett tag att vänja sig vid) och pennan (som jag inte vet vad jag skall använda den till).

Eftersom det är helt vanliga Windows 10, så är det bara att köra på med det man kan. Inga krusiduller med appar eller liknande. Men den har ett “surfplatta läge” som gör det enklare när man skall sitta med bara plattan och leka. Eller titta på YouTube. Som dock sker via webbläsaren. Så det är lite annorlunda att använda den som en surfplatta, men man kan nog vänja sig vid även det.

Experiment med mediciner

Egentligen så skall man ju inte blanda för mycket, men det är vad som pågår här just nu. Olika maträtter, tider man äter och vilka mediciner (alvedon, ipren etc) som funkar bäst för just mig. Börjar närma mig en fungerande cocktail med piller och mat nu. Sov för första gången en hel natt (okej, vaknade lite då och då) sedan operationen och inte de 2-3 timmarna som jag har fått leva med den senaste veckan.

Normalt sett så brukar jag lida och vara tyst, men just i detta fallet så gnällde jag till och fick en hel del bra tips (och recept) från sjukvården. Saker som jag nog skulle ha fått veta redan när jag skrevs ut. Men det blev lite huller om buller för mig. Vilket säkert inte är ovanligt när man inte ligger på den “ordinarie” avdelningen.

Men nu skall jag försöka njuta av att vara relativt smärtfri och se om jag lyckas hålla detta i längden så jag klarar en hel arbetsdag nästa vecka. Har redan gått ner från 4 g/dag alvedon (max) till 2,5 g/dag + 0,5 g/dag ipren igår. Så man är fortfarande relativt väl drogad.

Många nya upplevelser

När jag väl skall uppleva något nytt så gör jag det ordentligt. Denna gång var det kanske inte så frivilligt vad jag skulle uppleva: en sjukhusvistelse med operation. Gallstenar ställde till det för mig så pass att det blev ett akut fall.

Och snabbt gick det. Från när jag åkte in den 6:e tills jag var tillbaka hemma den 9:e fick jag uppleva att få dropp, magnetröntgad, bli sövd och opererad, uppvak med syrgas, bli hjälpt till toaletten och sist men inte minst en upplevelse som är lite speciell. Stucken i armarna alla fall 30 gånger (om inte fler) för blodprov. Och just den sista upplevelsen började jag trycka synd som de sjuksköterskor som försökte och försökte men inte fick ut något blod ur mig. Totalt sett skulle 5 gånger ha räckt, men då är jag ju svårstucken. Tur att jag inte rädd för nålar.

Roligast var dock när pulsen skulle tas. Jag har låg puls rent generellt, typ runt 50 slag per minut. Men när de står och tittar på sina instrument och väntar på att det skall stiga men inte gör det så fick samtliga ett väldigt osäkert ansiktsuttryck. Osäkra på om instrumentet visar fel, direkt följt av frågan: “Stämmer detta?” Jupp, det gjorde det. Varje gång.

Återhämtningen sker nu hemma och kommer att ta lite tid. Så som det känns nu behöver jag minst två veckor för att komma stabilt på banan igen. Sömnbrist och muskelsmärtor är just nu min vardag. Både smärtor i magmusklerna och de muskler i ryggen som kompenserar. Tur att det finns panodil och alvedon…

Operation rädda filer

Nu ger jag upp. Tyvärr. Efter ett antal räddningsförsök och en hel del kostnader så har jag fått acceptera att min bärbara är på väg att dö. Efter snart 8 år i trogen tjänst, vilket inte är dåligt i sig. Problemet är att den inte laddar upp batteriet bra, och därmed laddar ur sig även om man har den kopplad till ett vägguttag. Lite osäkert helt enkelt.

Dock är jag lite mer förberedd nu jämfört med förra gången min bärbara dator slutade ladda batterierna. Mycket har blivit flyttat till OneDrive redan, men det var några saker kvar. Absolut prioritet låg på mina foton som sträcker sig 12-13 år tillbaka i tiden. Det blev ingen snygg flytt som jag hade tänkt, utan mer än “gör det nu, fixa det sen” typ av flytt.

Nya kommer att bli en Surface Pro från Microsoft, dock utan mobil data. Vid närmare eftertanke känns det lite som overkill när jag oftast har tillgång till trådlöst nätverk. Och när jag inte har det så har jag ju min mobil som jag kan använda. Så det blir några kronor billigare. Ännu bättre blir det då jag kan “missbruka” studentrabatt via barnen. Dock är den inte beställd ännu. Vill gå och känna på den nya versionen lite mer så jag är 100% säker på att jag gör rätt. Det finns ju andra bra alternativ som jag faktiskt funderar på.

Det. Slutar. Inte. Snöa.

Släng dig i väggen Luleå! Under mina 13 år i den staden så har jag aldrig sett så pass mycket snö som fallit här i Falun den senaste månaden. Och det är inte slut ännu. Enligt prognosen skall det snöa tills på söndag. För att då bara ta ett kort uppehåll och sedan fortsätta. 10-15 cm nysnö skottar jag bort varje kväll och det börjar bli ont om platser att lägga snön.

Bortsett från skottningen så är det faktiskt lite mysigt.

 

Load more