Nu är hemligheten ute

Jag har suttit på en liten hemlighet den senaste månaden eller så, och igår så blev det officiellt. Min första arbetsgivare (Sydvaranger Gruve) i Kirkenes skall starta upp igen under 2019 efter att de gick i konkurs i december 2015.

Fick veta detta via omvägar men fick inte berätta det för någon.

Men det är kul att se att de försöker igen. Inte för att jag längtar tillbaka. Vissa saker minns man som var bra, men det var även det där med 14 dagar i baracken med dålig ventilation och rent allmänt sunkigt. Samtidigt så vet jag vad som väntar dem, och det är inget lätt arbete. Så just nu är jag väldigt glad att jag har ett kontorsarbete mitt i en stad.

Får se om man kanske åker dit i tjänsten om det finns behov från deras sida. För det skulle vara lite kul. Så länge jag får bo på hotell…

Besviken igen

I fredags så hade jag inte med mig någon matlåda och efter mycket funderande så valde jag att ge Harry’s i Borlänge ytterligare en chans. Varför? Ja, de är billigast och närmast. Men åter igen så blev jag sviken.

Normalt sett så kostar en lunch 100 kr, vilket gör dem till de dyraste av alla lunchrestauranger i hela Borlänge. Vi har rabatt så det “bara” kostar 80 kr. Vilket gör dem till en av de billigare. Tyvärr märks inte priset de tar på maten de serverar.

Kommer inte ihåg exakt vad som stod på menyn från börja men det var någon form av kyckling och pastagratäng tror jag. När jag kommer dit och har betalat så inser jag vad som serveras: rester. Typ vad de råkade ha i frysen som de behövde bli av med. En salig blandning av köttbitar, något som skall liknas vid kötfärsbiffar, kyckling på spett, rotfrukter som inte riktigt brukar tillagas tillsammans och en salig blandning av friterade pommes, sötpotatis och vanlig potatis.

Och medans jag satt där så tog bearnaisesåsen slut, varvid de hänvisar till “den kalla såsen”. Alltså dressingen till salladsbordet. Allt annat tog också mer eller mindre slut när det fortfarande var 1,5 timme kvar på lunchserveringen, men det hindrade inte dem att fortsätta ta fullt betalt för nya gäster som mest stod och väntade.

Ytterst dålig stil och faktiskt dålig mat. Nu kryssas just Harry’s i Borlänge av från min lista som alternativ. Allt annat är bättre.

Resa är kul?

Det har blivit en hel del resande kors och tvärs den senaste tiden. Ett antal tur och retur resor över dagen till Solna, förra helgens tripp till Skåne och tittar jag framåt så är det en resa till Örebro och två till Solna planerade för November.

Inte för att det är tråkiga resor, men det går inte att sticka under stolen med att gå upp kl 04:30 för att hinna med tåget till Stockholm och sedan inte komma hem förrän kl 20:00 tar på krafterna i längden. Idag hade jag en kontorsdag i Borlänge och det kändes nästan som att man var ledig. Att kunna sova ut och sedan komma hem i rimlig tid.

Men då resorna alltid innebär att jag lär mig något så är min förhoppning att de inte skall “mala ner mig” på samma sätt som pendlingen till Norge. För i slutet av min två år där så var det riktigt jobbigt mentalt att åka iväg. Då var man även borta två veckor. Nu är det max 5 dagar. Och hotellrum är mycket bättre än boendet jag hade i baracken.

I Skåne och njuter av värmen?

Ja, varmt är det kanske inte när det ligger runt 4-5 grader. Men det är varmare än de -6 grader som jag körde förbi i Dalarna på vägen ner.

En liten “spontan” resa till Skåne är jag på då jag har ett antal semesterdagar jag kan nyttja i år innan de tillfaller min semesterbank för framtida användning. Så två av dem gick till lite lugn och ro hemma i Simrishamn.

Väl här på det riktiga Österlen har det inte blivit så mycket aktiviteter. Lite lek med systerdottern och husesyn av systern nya bostad sedan lite mer än en månad. Hjälpa mamma med en ny telefon och ställa in den. Och inte mycket mer i form av aktiviteter. Dock mer att äta, även om jag försöker hålla mig på den “tunna röda linjen” som är målet.

Idag blir det lite utflykter dock. Brunch på vineriet är planen (om det finns plats) och sedan en tur till Kiviks musteri för diverse inköp. Vet inte riktigt vad som skall köpas, men rätt vad det är så springer man på någon smak som inte säljs i de stora butikerna. Eller i alla fall inte butikerna i Dalarna.

Imorgon bär det av tillbaka till hemmet i Dalarna för att se om frugan överlevt en hel helg utan mig.

En sak till avklarad

Nu finns det bilder och lite text om sommarens bröllop uppe här.

Allt hamnade under min Bucket List, även om det från början inte fanns på listan. Men så går det när man inte uppdaterar saker och ting…

Återvända till mörkret i gruvan…

Kanske inte så överdramatiskt, men jag behövde någon form av titel på detta. Imorgon skall jag tillbaka till Garpenberg men denna gång som expert/konsult i två olika projekt som jag jobbade med innan jag slutade. Alltid kul att vara behövd.

Dock är det inte utan känslor återkommer. Har ju saknat de gamla kollegorna och de hyss som vi hittade på under min tid där. Vissa andra saker som stress och lång väg att pendla har jag inte saknat. Så det är med blandade känslor jag imorgon knatar in genom grindarna som konsult.

Hösttur med kameran

I söndags var jag och frugan ute och gick med kameran i högsta hugg för att försöka fånga höstfärgerna. Lite sent tyvärr då mycket hade redan fallit, men lite satt kvar så det blev några okej bilder.

Jag gör något

Efter ett antal dagars väntan utan något projekt, så är jag nu igång med inte mindre än tre projekt samtidigt. Vilket är “lagom” just för tillfället. I framtiden kommer jag säkert att kunna och behöva hantera fler projekt samtidigt, men just nu är det en bra start.

Trivs gör jag också. Faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig nu när jag även har arbetsuppgifter som måste göras. På fredag blir det min första After Work som jag anmälde mig till. Bowling och mat (och öl) på O Leary’s är det som står på schemat.

Hemma så rullar det på i ett skönt tempo med lugna helger och bra med tid att återhämta sig. För just tid behöver jag. Eller kanske inte behöver egentligen. Jag har fastnat i ytterligare ett nytt spel som är långt mer beroendeframkallande än Fallout 4 som jag spelade i våras.

Nu är det Rimworld.

Man krashlandar på en planet med tre personer och det gäller planera husrum, mat, försvar, el, sovplatser och så mycket mycket mer åt dem så de överlever. För det är just att överleva som är målet nu i början. Det är inget superflashigt spel men ett strategispel som fokuserar på resurshantering och planering långt in i framtiden.

Kul är det i alla fall. För den som har ett nästan maniskt kontrollbehov över små gubbar kan jag starkt rekommendera det.

Tillbaka till brottsplatsen

Efter vad som får kallas en relativt lugn vecka på kontoret är det nu en vecka på resande fot som gäller. Och stegen har sin riktning mot Luleå. Denna stad där mina ungdomssynder skedde fast efter att jag fyllt 20. Så en teknikalitet på åldern men inte upptågen.

Det är inte bara Luleå. Skall en tur till Skellefteå också. I Luleå är det SweMin dagarna som jag och fyra andra kollegor skall deltaga på. Ser fram emot detta och att få testa det tankesätt jag nu behöver ha som konsult och förmedlare av tjänster.

Resan avslutas i Skellefteå med ett besök hos en kund för lite riktigt arbete. Skall bli riktigt skönt att få lite information att bita i igen och “arbeta”. Även om introduktionen har varit mycket jobb, så har jag inte direkt utfört något produktivt arbete sedan jag slutade i Garpenberg i juli. Hela två månader utan att beräkna något eller utvärdera något.

Det kliar milt sagt i fingrarna.

Hektiskt vecka

Nu när man haft en hel dag med vila så inser man hur mycket som hände i veckan som var. Där och då så kändes det inte så farligt utan man rullade på och fick saker gjorda.

Resa till och från Stockholm, heldagar med möten, lära sig tidrapportera och mycket mycket mer. Känns som att varje vecka blir man översköljd av ny kunskap och nya insikter. Det kan låta stressigt, men jag njuter faktiskt. 

Och en av de anledningarna är: morgonmöten. Frånvaron av dem alltså.

Tidigare var de första 2-3 timmarna på jobbet alltid en stressig tid med att gå igenom data, lösa direkta småproblem och rapportera av dygnet eller helgen som gått.

Något som jag är väldigt glad att jag slipper nu. 

Mentalt mår jag mycket bättre av hur arbetsgången är nu och att man kan fokusera på bara några få projekt utan att riskera bli avbruten vilken sekund som helst med något kritiskt produktionsproblem som sedan tar upp resten av dagen.

Load more